Matti Samuel på Långåsa

Matti Samuel är född och uppvuxen i Skottland, men flyttade till Sverige och släktgården Långåsa utanför Nässjö i Småland med sin svenska fru Stina och deras barn 2019. På gården bor även svärföräldrarna, och de hjälps åt med odlingar, djur och arbetet i skogen. Det är dock Matti som är huvudsaklig beslutsfattare i det lantbruk som bedrivs idag, och ägnar sig heltid åt djuren och skogen. Här delar han berättelsen om livet på gården, hur året och de olika säsongerna ser ut och vad som gör detta liv attraktivt, mot alla odds. Matti önskar sig en regenerativ avbytartjänst, så att semester blev en möjlighet för honom och andra i framtiden.

Matti Samuel berättar

Plats och lite om gården: Långsåsa, Nässjö kommun, småländska höglandet.

Gårdens verksamheter är djurhållning med Belted Galloway (skotska kor såklart), skogsbruk och grönsaksodling. Foto: Stina Wirfelt

Långåsa är en typiskt skogsgård som varit i min fru Stinas familj i sju generationer. Gården är på 136 ha varav 90 ha är skog, 15 ha åkermark och 15 ha betesmark. I dessa trakter är det svårt att hitta arrendemark men vi hoppas kunna utveckla framöver. Historiskt har det varit en mjölkbesättning på gården med som mest 25 mjölkande kor när verksamheten avvecklades 2003. Vi är idag tre generationer på gården med mina svärföräldrar och våra tre pojkar. Jag jobbar hemma på gården heltid och Stina jobba utomgårds på 70 procent. Svärfar glider in i pension men är mycket verksam när det behövs, framförallt i skogen där han kör ut det jag hugger. Jag betraktar mig själv som huvudsaklig beslutsfattare inom verksamheten. Vi tog över gården 2019 när vi flyttade hit från Skottland. Sedan dess har vi etablerade både en stor grönsaksodling som vi bedriver semikommersiellt och en nötkreaturbesättning av rasen Belted Galloway. Gruppen har under senaste åren vuxit från 9 kvigor till 28 djur och målet är att landa runt 40 djur. Vi slaktar och säljer kött lådvis till främst lokala kunder, som oftast också köper våra grönsaker. På vintern tid jobbar jag mest i skogen där vi bedriver en omvandling till naturnära skogsbruk. Jag är också en rådgivare i naturnära/hyggesfritt skogsbruk.

Vilken slags verksamhet har ni valt att bedriva och varför?

Vi har främst valt att bedriva en verksamhet som passar de ekologiska förutsättningar vi har. Vi hade kunnat driva den mer kommersiellt med den resursbas vi har. Vi har möjlighet att bedriva kalhyggesbruk i skogen eller att föda upp kycklingar/värphöns eller gris. Det hade varit mer gynnsam ekonomiskt men passar inte mig då det knappast kan kallas regenerativt om man importerar insatser i form av foder som degenerera någon annans mark. Jag är inte intresserad av det, men förstår att andra kan välja den vägen. Jag tror starkt på att idisslare, och framförallt kor, är det mest effektiva sättet att “bruka” landskapet regenerativt. Jag siktar främst på att haka på och gynna för de befintliga ekostemsprocesserna. Lyckas jag med det, då är min verksamhet en del av naturen och inte i strid med den. För mig personligen, mår jag bäst när jag känner att jag når den balansen.

Jag praktiserar adaptiv betesdrift och flyttar djuren i princip varje dag, lite beroende på förutsättningarna och hur många grupper jag har. Jag tycker inte man ska bli för petig med detta. Djurflyttar ska fungera med resten av livet och med ens holistiska kontext. Vissa beten är väldigt omständiga att dela upp i mindre fållor och då får de kanske går två dagar i varje fålla istället. Ibland är jag bortrest och då kan det bli en större hage och bete i 4-5 dagar. Det skadar inte på lång sikt, och det är viktigt att betesdriften funkar i praktiken.

Att jag valt att jobba så här är också för att jag är lat. Jag anser att den optimala effektiviteten är att låta naturen uttrycka sig som den vill och att bara putta lite i rätt riktning, som jag gör med hjälp av mina kor. Samspelet mellan stora idisslare och gräsmark är urgammalt och jag har fullt förtroende för att naturen klarar det bättre än vad jag med min begränsade förmåga kan. Jag brukar visualisera en cirkel (snarare än en pyramid där jag står längst upp) där alla står på sin plats och bidrar med det de är bäst på. Jag är som människa bra på ha överblick och kan planera så att gräset kan växa optimalt och låta korna äta så att de växer och mår bra. Det är kor väldigt duktiga på medan jag varken har kunskap eller mage anpassad för att äta gräs. Kor är å andra sidan inte så bra på räkna hur många balar de behöver till vintern och förstår sig inte på en balpress. Kontrollbehovet är ofta stort hos oss bönder men min lathet balanserar ut det hela bra.

Valet att bli bonde handlar för mig lika mycket om politik som ett intresse för djur och natur. I min kontext vill jag delta så lite som möjligt i det industriella kapitalistiska system vi har oturen att befinna oss i. Jag hade kanske trivts bäst på savannen för femtio tusen år sedan. Att vara bonde är för mig det närmaste jag kan komma det livet idag. Jag deltar gärna i de positiva aspekterna av det moderna samhället och stödjer människors vilja att samarbeta, ta hand av varandra och vara kreativa. Jag anser dock inte att sådant gynnas av det politiska system vi befinner oss i. Att vara bonde är för mig den kortaste vägen till mest frihet. Det betalar jag för ekonomiskt och ibland fysiskt, och genom att jag är väldigt fast på min plats. För mig är det dock ett pris värt att betala.

Finns det ett före och efter det att du kom i kontakt med språket ”Holistic Management”? Berätta!

Jag hittade Holistic Management som många andra, via Google, Savory institut osv. När vi flyttade till gården var det inte jättemånga som höll på sånt här i Sverige, men jag hade turen att det i samma veva startade en ny kurs i Regenerativt lantbruk och Holistic Management på Bäckedals folkhögskola, där jag var med under “år ett”. Under detta år utvecklades jag mycket. Numera är jag inte lika “nyfrälst” som man kan bli när man först kommer i kontakt med Holistic Management. Att tänka på det sättet har blivit vardag och har mest gett mig ett ramverk för att fånga mina tankar och jobba konkret med det. Det är också ett gemensamt språk som möjliggör kommunikation och utveckling tillsammans med andra som är intresserade av liknande saker.

Hur ser en vanlig dag ut?

Jag har för länge sedan slutat tänka i månader och veckor. Jag vet ofta inte ens vilken dag det är. Mitt liv styrs av säsonger och väder, som främst är uppdelade mellan betessäsong och vintersäsong. Vi har tre pojkar i skolåldern så under skolåret börjar dagen med att få upp dem, ge dem mat och släppa ut till skolbussen. Stina åker samtidigt till jobbet. Under kalvning kan det börjar tidigare om jag behöver hålla extra koll på någon ko. Under betessäsong går jag och hunden ut och fixar med fållor och djurflyttar. Sedan kan det vara mycket varierande. På våren är det jobb med stängsling och stenplockning och lagning av vallen. På hösten kan det bli jobb i verkstad eller med olika infrastrukturprojekt. På sommaren är det oftast arbete med trädgård och odlingar, vallskörd och husmålning. Under sommarlovet är ofta Stina och barnen hemma, så då ägnar jag en hel del tid åt familjeliv och kompisar. Att åka på semester är något jag behöver träna på… På vintern är arbetsdagarna kortare, och anpassas mer till ljuset. Från november någon gång har djuren gått in i vinterläge och balbetning. Beroende på hur grupperna ser ut så kan det variera lite hur mycket jobb jag behöver lägga men har jag en stor grupp så innebär det att öppna några balar varannan eller var tredje dag. Jag ser vintern som en chans att vila lite, och ta igen sig efter en lång rörig sommar. Efter att skolbussen har åkt sitter jag oftast framför köksspisen med hunden tills det bli ljust. Sedan åker jag till skogen där jag plockhugger lite virke som jag säljer. Jag brukar jobba fram tills det bli mörkt och sedan är det dags för vedhämtning, eldning, matlagning och tid med familjen. Vintern är också en tid då man hinner läsa, gå kurs, ha digital möten osv. Det är också viktigt.

När är det som roligast?

Den speciella känslan när vårens första kalv kommer. Foto: Matti Samuel

När jag sover! Jag vet inte om jag tycker att det är direkt roligt med lantbruk. Snarare tillfredsställande. Dock finns det ögonblick man verkligen uppskattar, då man blir glad. När solen kommer tillbaka på våren och man jobbar i t-shirt för första gången och tänker på alla som sitter fast på kontoret. När det är midvinter och man varit ute i skymningen och tittar in i huset fullt av värme och liv. När första kalven kommer varje år, och man förvånad fast man vet det ska hända. När jag kör på moppen för att kolla till djuren en sommarkväll och hunden springer bredvid. Sådant gillar jag.

Hur ser den ekonomiska ekvationen ut?

Vi tog över en gård där all mark var utarrenderad och det fanns ingen befintlig jordbruksverksamhet. Svärfar högg i skogen varje vinter och det täckte de stående kostnaderna för att hålla igång gården. Det har varit en lång uppbyggnadsfas för oss, där all vinst från skogen har fått gå tillbaka till djurbesättningen och infrastrukturen kring den. Nu när vi börjat slakta kan den verksamheten bära sig själv lite mer. Planen är dock att den intäkten kan minska behovet av att avverka i skogen, så intäkterna kommer inte att bli så mycket större. Tack vare Stinas jobb så klarar vi oss bra och med gratis ved, kött och grönsaker så lever vi billigt. Att en gård av denna storlek knappt klarar av att försörja en människa ekonomiskt säger mer om hur vi värderar pengar än verkligheten. För hundra år sedan försörjde den många fler, speciellt under sommaren. Den förmågan finns kvar men då får man räkna det i annat än pengar. Hade vi velat tänka lite mer ekonomiskt än ekologiskt så hade vi kunnat ha andra verksamheter som drog in mer pengar, men det intresserar inte mig. Idén att man kan försörja sig på en torp och 10 ha mark med regenerativt lantbruk bör ifrågasättas. Visst har man många volontärer och Youtube-kanal eller verksamhet som köper in foder så kan det gå, men som en människa eller ett par är det svårt. Många som har gård har det i princip som subventionerad hobby, och det skapar orealistiska förväntningar. 

Som icke-svensk har jag svårt att betrakta skattesystemet som progressivt när ett enmansföretag inom lantbruket, som är nödvändigt för allas överlevnad, ska betala (inklusive egenavgifter) upp mot 50 procent av all vinst i skatt. Det gynnar bara lantbruk i industriell skala och inte det småskaliga lantbruket som verkligen skapar långvariga vitala ekosystem och pålitlig beredskap för samhället. 

Vad skulle du/ni vilja se i framtiden?

Jag skulle vilja se en mer realistisk syn på vad det innebär att producera mat och råvaror. Att lantbruk värderas som en av de viktigaste sysslorna i samhället och engagerar fler. Framförallt att människor vaknar till och börjar ta ansvar. Offermentaliteten i Sverige är endemisk och behöver motverkas. Själv är jag anarkist på så vis att jag alltid ifrågasätter människor och organisationer med makt, och jag förväntar mig att de ska kunna försvara sin position. Jag ser normaliseringen av miljardärer som ett tecken på att vi satsar på fel saker. Att de vuxna i en vanlig familj i Sverige måste jobba 40 timmar i veckan båda två för att klara livet och skapa pengar för de som redan har tillräckligt är fullständigt orimligt. 

I övrigt vill jag se att människor börjar uppskatta att de lever och satsa på de saker som gör livet värt att leva, som mat, kultur och natur, och fokusera mindre på konsumtion och att marknadsföra sig själv på Instagram.

Hur kan andra stötta det du/ni gör?

Vi skulle kunna arbeta upp någon slags regenerativ avbytartjänst där vi möjliggör för varandra att ta fritt från gården och ta semester någon gång!

Främsta inspiratörer?

Jag känner att regenerativt lantbruk är mest mitt jobb så jag lägger inte så mycket tid på poddar eller böcker i ämnet. Jag tar mer inspiration från möten med andra bönder, regenerativa och “konventionella” och samtal jag har med dem. Jag har bluetoothkåpor och kan ta samtal medan jag jobbar och det är underbart att få filosofera med någon medan man sågar i skogen eller flyttar kor. 

Kontakt

Matti Samuel 

telefon: 0793-13 30 50

Mail: matthewsamuel@gmail.com

Långåsalandet på Instagram (sköts främst av Stina)

Grönsakerna som odlas på gården försörjer både familjen och andra i bygden.

Djuren utfodras med balbete utomhus under vintern. Foto: Matti Samuel