Regenerativa affärer i praktiken – och rollen som idépollinerare
Text: Hans Hallengren, affärsutvecklare och rådgivare
Det som började som ett utforskande har vuxit till något som lever sitt eget liv. När jag nu närmar mig 9 000 lyssningar – ungefär 70 procent från Sverige, omkring 10 procent från USA och resten spritt över en rad länder – inser jag att samtalet jag längtade efter inte bara var mitt. Det fanns fler som sökte samma sak: konkreta berättelser om företagande som faktiskt stärker liv.
Hans Hallengren, vill pollinera och sprida idéer som bidrar till den regenerativa utvecklingen på marken. Ett led i detta är att starta och driva podden Nourishing Ideas. Foto: @Jubelinphotography
Det mest glädjande är ändå inte siffrorna. Det är de där stunderna när jag sitter i ett samtal, vi kommer in på det regenerativa perspektivet och jag nämner podden i förbifarten. Och den andra personen stannar upp och säger: “Åh, är det du?” I de ögonblicken förstår jag att något har landat. Att idéer har rört sig vidare, fått fäste, kanske till och med påverkat riktning.
När hållbarhet inte längre räckte
Min egen resa in i det regenerativa började som ett sökande. Jag letade efter litteratur, modeller, något som tydligt kopplade ihop företagande med att faktiskt stärka djur, natur och människor. Jag hittade fragment, teorier, systemperspektiv – men sällan det jordnära hantverket i hur en liten eller medelstor verksamhet konkret kan bygga en affär som lämnar mer liv efter sig än den tar i anspråk. Med tiden insåg jag att kunskapen fanns, men utspridd över discipliner och sammanhang. Under tiden hade jag redan börjat forma en egen förståelse genom samtal, utbildningar och praktiska exempel.
Och någonstans där blev rollen tydlig. När Jörgen Andersson kallade mig idépollinerare föll det på plats. Det är precis det jag gör. Jag bär berättelser mellan människor. Jag kopplar samman initiativ som annars kanske inte hade mötts. Jag låter en entreprenörs försök bli näring för en annans mod.
Podden har blivit ett verktyg i det arbetet, men också en träning för mig själv. Jag märker hur mina frågor förändras. De blir mer precisa, mer rotade i verkligheten. Hur tjänar ni pengar? Vad förändras konkret på platsen? Vad är fortfarande osäkert? Vad har ni fått ompröva? Ju bättre frågor, desto mer livskraftiga svar. Och ju mer levande svar, desto starkare spridning.
Ett växande nätverk av görande människor
Det här arbetet har också öppnat ett nätverk jag inte kunnat planera fram. Människor som testar regenerativa affärsmodeller i olika skeden – vissa i början, andra längre fram – men alla med en gemensam vilja att skapa något som stärker snarare än förbrukar. Det ger mig insikter, perspektiv och en ständig påminnelse om att förändring inte börjar i teorin utan i handling.
Samtidigt växer fler idéer fram kring vad podden kan bli. Fler format, fler sätt att synliggöra dem som gör jobbet på marken. För att kunna ta nästa steg ser jag gärna en form av gräsrotsstöttning. Att låta podden bäras av dem som värdesätter innehållet känns mer i linje med det regenerativa än att fylla den med reklam. Om vi talar om att bygga affärer som stärker liv, vill jag att även strukturen runt podden speglar det.
Att sprida det som redan spirar
När jag ser tillbaka på starten 2017 med tio avsnitt om hållbara soloentreprenörer och jämför med var podden står idag, märker jag att riktningen har fördjupats snarare än förändrats. Det handlar fortfarande om människor som gör. Men nu med en tydligare ambition: att lyfta fram affärsmodeller som aktivt bygger upp det levande – ekonomiskt, ekologiskt och socialt.
Och min roll är densamma, bara mer medveten. Att pollinera idéer. Att sprida det som fungerar. Att ge näring åt modet hos dem som redan är i rörelse.
